Mia firade sin trettioårsdag i ensamhet och självömkan. Hon hade köpt en flaska billigt Rosevin , och en grönsakspaj från Konsums frysdisk. Klädseln på detta kalas bestod av hennes vanliga nattsärk , och med en stickad tröja utanpå. Hon hade inte ett uns smink i sitt ansikte , eftersom hon visste att tårarna skulle komma mer än en gång. Mia stannade till när hon passerade förbi den stora sovrumsspegeln och sträckte lipande ut tungan åt sig själv. Vad hon såg var en kvinna med alldagligt utseende och sitt sönderfärgade halvlånga hår i en hästsvans. Den ganska höga pannan hade fått sin första rynka , och hon hatade den intensivt. Ett veck under vardera kinden tyckte hon sig också kunna se , vilka förstärktes av det streck till läppar som utgjorde hennes mun. Öronen kunde med fördel gömmas av håret. Den lilla uppnäsan var hon däremot nöjd med , men vad hjälpte det med en pärla i en hög av sopor? Dessutom plattbröstad , lönnfet och fattig. Kvällens första tårar kom , och hon greppade efter den obrutna förpackningen av pappersnästukar med lätt citrondoft. - Grattis på födelsedagen , sa hon bittert , och slängde i sig sitt första glas vin.///
Han hette Adam , och hade fått allt som fanns att få. När han en dag var på väg till skolan , hade han blivit hejdad av en främmande man på gatan och fått ett kuvert som han skulle läsa tillsammans med sina föräldrar , varpå han ombads återkomma via ett i kuvertet bifogat telefonnummer.
Den främmande mannen visade sig vara en lyckans ängel , vars mänskliga gestalt var knuten till en av europas ledande modehus. Det var även en man som kunde uttrycka sig klart.
- Min bäste Adam , sa modeagenten med en viss skärpa i rösten. - Slumpen gav dig ett utseende som kommer att göra dig rik. - Om du kommer att bli lycklig , är en helt annan sak , hade han också sagt , och någonstans där hade allt börjat. - Tolv år hade gått fort framför kameror och på Catwalks , och Adam hade mycket riktigt blivit en man med ett fett bankkonto , och även kunnat ge sina ofta väldigt oroliga föräldrar en rejäl släng av sleven. En sommarstuga i Bohuslän , och med vidhängande brygga och motorbåt. Adam satt på sitt gods i Skåne och såg tillbaka på sitt liv. Hade han massor med slantar?
- Jajjemän ! - Hyfsad bostad? - Nej , hyfsade bostäder , eftersom Adam hade fyra sådana , nämligen i Paris , London , New York och Lissabon. Porche och Bently som fordon , var helt okey. Men där han satt och såg in i sin öppna spis och kände värmen hetta mot sina kinder , så insåg han plötsligt att även fast hans plånbok var full , så var hans hjärta tomt. Han saknade en kvinna vid sin sida , men de enda kvinnor han träffade var modeller från hans egna agentur , eller andras. Ett privatliv och någon form av känslor , hade varit offret han hade fått göra , och var framgångens pris.
En djup rodnad kröp fram i Adams manligt vackra ansikte , vid tanken på att han var trettio år nyss fyllda , och fortfarande oskuld , eller vad det nu hette när man pratade om män. Åren hade ju gått så fort , och än så länge hade han bara brukat den där grejen i skrevet att pinka med.///
Mia hade cyklat ner till havet , och i ryggsäcken hade hon en kaffetermos och två leverpastejmackor.
Solen sken frikostigt över både slott och koja , och ett bad skulle skölja bort den gårdag hon helst ville glömma. Hon fann en liten sandkulle får att få lite svalkande vind i sitt svettiga hår , och bredde ut sin filt som hon förankrade med fyra stenar i varje hörn. Plötsligt hörde hon ett tjut och vände sig förskräckt om. Vad hon såg var en karl femtio meter bort , som jämmrande hoppade på ett ben och försökte att santidigt hålla sig om foten. Resultatet lät inte vänta på sig , och han föll pladask ner i sanden. Mia , som sina bekymmer till trots inte var särskilt blyg , rusade fram till den bokstavligt strandsatte Adam. - Det gör ont , jämrade sig Adam och pekade mot sin stortå.
Mia besiktigade den utpekade tån och konstaterade en ganska stor stenflisa , där nu även en bloddroppe började tränga fram. - Jag fixar det här bara du håller foten stilla , sa Mia bestämt.
Varpå hon tog ett stabilt tag om Adams fot , och satte hans tå till sin mun. Hon klämde och sög på samma gång , och plötsligt kände hon något vasst i sin mun. Hon spottade och log , och hjälpte Adam upp på fötter. - Där borta har jag mina grejor , sa hon och pekade mot filt och korg.
- Jag har faktiskt ett plåster , och det lär du behöva just nu. Det något omaka paret linkade fram till Mias filt och satte sig lättade ned. Efter omplåstrandet , fick Adam en kopp kaffe , och blev även erbjuden en leverpastejmacka. - Tack , sa Adam , kaffet tar jag gärna , men smörgåsen måste jag avstå. Som svar på Mias något frågande min , förklarade han att förmiddagens kalorier redan var förbrukade , och det var inte han som ägde kroppen som han befann sig i. Det gjorde agenturen. Fortsättning följer...