- Kom upp till mig i rödaste rappet , nästan skrek Arne Frisk , och slängde på luren i hopp om att den skulle gå sönder. Den löjliga figur han hade utgjort i lördags kväll , var helt enkelt omätbar , och det var och förblev idioten Trullsons fel. Anna , alltså den jänta som han så manligt skulle sätta på , hade faktiskt fnissat !
Arne Frisk stönade åt minnet som han helst ville ha raderat ur sin hjärna. Ingen fnissade åt honom , och dessutom ostraffat. Lampan på hans skrivbord blinkade , och Arne tryckte på grönt.
- Godmorgon , Direktörn , mumlade Trullson när han klev in i det stora Direktörskontoret.
Trullson tog sikte på en av de besöksstolar som stod framför skrivbordet , men blev hejdad av ett rytande. - Jag har fått klagomål , angående det skräp som du tillverkar nere i din källare.
Trullson nickade , men sa inget. Han visste att Fabriken inte hade fått några klagomål , eftersom Fabriken inte fanns någonstans , eller i några papper som ansvarig tillverkare. Hur hans Chef hade fått dessa klagomål , berodde förmodligen på egna erfarenheter. Men det sa han förstås inte , utan fortsatte att nicka.
- Men tala då ur skägget , människa , röt Frisk , till den helt skägglöse medicinaren.
Men Trullson förblev tyst , utan lämnade bara en lapp med en kemisk formel på Direktörens skrivbord.
- Den korrekta formeln , sa Trullson surt , och inte den som vår produkt är testad och tillverkad efter.
- Och hur Fan kunde ett falsarium slippa igenom , fortsatte Frisk gorma , och kände hur hjätinfarkten
kom smygande i hans bröst. - Ett tekniskt fel , som nu är åtgärdat , förklarade Trullson och suckade.
Det blev tyst ett ögonblick , och till slut nickade Frisk mot en av besöksstolarna.
- Alla släppta piller är återkallade och destruerade , sa Trullson och fortsatte dystert sin monolog.
- Testerna utfördes med den rätta substansen , men själva felet uppstod vid tillverkningen.
- Den här gången får ingenting gå fel , sa Arne Frisk , så jag tänker själv bli försökskanin.
Trullson fumlade i labbrockens ena ficka , och fick fram fem piller i en liten burk. - Varsågod , sa medicinmannen och räckte över den nyproducerade produkten. - Nu rör du inte en muskel där nere ,innan jag ger mitt tillstånd , fräste Frisk. - Och nu kan du gå , avfärdade han vitrocken.
Arne Frisk begrundade den lilla burken , med den misstänksamhet han faktiskt hade skäl till.
- Den här gången är jag först på banan , och i ensamhet och absolut inga vittnen.
Samma kväll var det alltså dags för Arne Frisks stora insats inom medicinen. Han svalde alltså en tablett med lite vatten , satte på en smäktande violinkonsert , och dämpade belysningen.
- Nu ska vi se , tänkte han och satte sig så bekvämt som möjligt i sin bästa fåtölj.
Och resultatet lät inte vänta på sig. En kittlande känsla i underlivet , var det första tecknet.
Sedan följde en något hissnande upplevelse i maggropen , som han inte hade upplevt sen tidig pubertet. Sedan hände det !! En erektion som drog tankarna till en uppskjutning med Apollos raket mot månen , började fylla hans byxor. Det blod som detta krävde , gjorde honom yr , och han fick med stort besvär av sig byxorna som fängslade hans fallos.
- Det var som Fan , var det sista han tänkte , innan han avsvimmad föll till golvet.
Fortsättning följer...