- Nå , Herr Holm , sa Ewy , när hon likt en hypnotiserad , blängde på den med hundringar fyllda resväskan. - Vad vill du att jag ska göra för dig? Herr Holm suckade tungt och såg bekymrad ut.
- Det har varit spännande och omvälvande att få se platsen där jag föddes , och allt det underliga som hänt fram till detta ögonblick. Han tvekade och suckade igen. - Kom igen , grabben , manade Ewy på , och styrkte sig själv ur sitt vinglas. - Om din röst kunde finna mig och min ande där ute i världsaltet , varför just jag?! - Och om det nu finns en himmel , och ett helvete , varför hamnade jag inte på någon av dessa platser? Ewys hand darrade när hon fyllde sitt vinglas och drack.
Hon hade upplevt och deltagit i hundratals gudstjänster , men det hade alltid varit "jobbet"...
Hon stirrade vantroget på den skepnad som hon kallade Herr Holm , och som nu såg ut att upplösas i
en dimma av olika gestalter. Hon styrkte sig ytterligare med vin , och drog djupt efter andan.
- Det kanske inte finns nåt helvete , Herr Holm !! - Och i såna fall , inget himmelrike heller.
Herr Holms gestalt stabiliserades , och nu såg hon tydligt den lille gosse som fått ett sånt kort liv.
- Om vi förutsätter att någon sorts ande frigörs när kroppen inte orkar mer , så har vi människor alltid gissat vitt och brett hur detta kan yttra sig , och tröstat vår saknad med böner i särskilda byggnader. - Vissa har kallat sig för heliga män , och andra för präster. - Deras gemensamma nämnare har alltid varit löften om hur bra det blir efter döden , förutsatt att kyrkan får all kvarlåtenskap. Ewy upplevde att orden kom lite lättare , när hon erinrade sig vad alla predikningar hon hört , faktiskt gick ut på till syvende och sist.
- Du , Herr Holm , är ju faktiskt ett levande , öh nåja , nästan levande bevis på att det måste finnas en högre makt , eller åtminstone andra dimensioner dit våra själar går vidare. Herr Holm verkade att ha piggnat till av hennes utläggning , och antog nu formen av en sorts börsklippare i Armanikostym.
- Så kan det vara , medgav han , och blixtrade med sin monokel. - Men de niohundra åren mellan min död , och hur jag plötsligt mötte dig , var inte mätbar i tid. - Det var snarare som om ögonblicken satt ihop på nåt vis. Förutom vinets kluckande ur flaska i glas , uppstod en kort tystnad.
- Du måste väl vara lika nyfiken som jag , invände Herr Holm , och rättade till sina pressveck.
Bådas blickar drogs mot det hemmagjorda altaret , och dess tämligen oskyldiga utseende.
- Det kanske hänger på just det där stället , sa Herr Holm och pekade på Ewys andliga avfyrningsramp.
- Jag tänkte själv samma sak , erkände Ewy och rös en smula. De såg på varandra i en stund av bävan och reste sig samtidigt. De gick båda fram och knäböjde framför byrå och spegel.
I stället för att knäppa händerna på vanligt vis , flätade de ihop sina fingrar med varandra , och andlöst mumlade Ewy deras bön. - "Okända makter , vi är redo" !! Tystnaden kunde nästan höras , och plötsligt försvann deras gestalter i spegeln framför dem i ett grumligt töcken.
Fortsättning följer...