- Dom fattade , tjöt Ewy överlyckligt , och började dra och slita i de levererade köksredskapen.
- Hör nu , bäste Herr Holm , även om att tänka inte är din största grej , så kan du väl hjälpa till lite grann. - Ge dig iväg och samla bränsle till en brasa , men först måste du och jag dra fram
den här grytan till vattnet. Detta var sysslor som Herr Holm var bekant med från Sigtuna , och Ewy
insåg att det hade en lugnande effekt på honom. Efter en god stunds arbete , hade de nu en gryta med ett köttben , ett glödande kol , och bränsle att elda med. - Visst ja , mumlade Ewy generat.
- En gryta behöver vatten , så klart !! Men grytan var för stor och tung för att släpas till vattnet , och givetvis ännu tyngre tillbaka. Hon såg sig grubblande omkring , och ett nyfallet palmblad gav henne en ide. Palmbladet kunde vikas och med lite god vilja bli till ett embar. Medans Herr Holm slet med vattenhämtningen till grytan , började Ewy att göra upp eld under densamma. Snart började det koka , och det slog Ewy att det var så här det en gång hade börjat för de tidiga människorna , ja , minus grytan så klart. Slutligen kunde de äta , men mer av ren hunger , än att det var gott. När de inte fick i sig mer lade de sig för att sova en stund. - Ska man tänka måste man vara utsövd , tänkte Ewy och somnade tvärt. Plötsligt vaknade hon av ett skarpt ljus , och det tog en god stund att återfå de förvirrade minnesfragment som kunde berätta om hennes nuvarande situation. Hon och Herr Holm hade via henns hemmagjorda altare , hamnat "Gud vet var"?! Den plats de nu befann sig på var en sorts låda , stor som en ungefärlig handbollsplan. Och på tal om handbollsplan , fanns det tydligen även en sorts publik. Någon , eller några , hade ialla fall skickat ned en del saker.
Visserligen slumpmässigt till en början , men efter hand tycktes det skrivna ordet fungera.
De hade fått det begärda , ätit , sovit och var utvilade. Nu gällde det att få reda på vika lådans ägare var , och ungefär sjutusen andra frågor. Ewy satte sig att tänka ut vilka frågor som skulle vara viktigast , när Herr Holm löste den saken. - På den tiden jag levde i Sigtuna , brukade vi oftast presentera oss , sa han och log lite osäkert. Ewy blev sittande med gapande mun , och insåg att Herr Holm hade helt rätt. Hon tog sin skrivpinne och skrev med stora versaler. JAG HETER EWY OCH MIN KAMRAT HETER HERR HOLM. VI KOMMER FRÅN PLANETEN JORDEN. Efter detta något pompösa tillkännagivande , slog hon två gånger i grytan så att ett dovt ljud uppstod. - Hoppas att dom hör min signal , för läsa tycks dom ju kunna , tänkte hon , och började vänta i spänd förväntan. När Ewy nästan höll på att ge upp , sänktes en hjälm ned från nånstans däruppe , och Ewy tog förvånad emot den. Var och en kunde inse , möjligen förutom Herr Holm , att hjälmen var avsedd för samtal.. Ewy satte genast på sig hjälmen , och upptäckte att det stack till lite grann i huvudsvålen , men gjort var gjort. Hon upplevde en aning yrsel , men sen blev allt kristallklart.
- Det här är ju alltid vad jag har önskat , hann hon tänka , för nu hördes en djup röst i hennes huvud.
Fortsättning följer...