Envisa ringsignaler från hans mobil väckte Eric ur sin dvalaliknande sömn , och han insåg förskräckt att han hade suttit vid sitt eget skrivbord och sovit , eller rättare sagt , varit medvetslös. Han harklade sig , och kraxade ett "hallå? - Käre Eric , hur är det fatt , och varför kom du inte hem igår kväll , hörde han en välbekant röst säga , och insåg till sin stora lättnad att det var Fru Karlsson , hans egen hyresvärdinna. - Förlåt mig , sa Eric , men jag har suttit hela natten med de nya importreglerna , och måste ha somnat vid skrivbordet. - Du har alltså varken ätit kvällsmat eller frukost , väsnades Fru Karlsson upprört. - Vill han nu vara så vänlig att pallra sig hem så jag kan få göra något åt saken , sa hon , och avslutade samtalet. På sin promenad från regeringskansliet och hemåt , tänkte Eric över vad som hade hänt. Traffikolyckan , där hans huvud hade fått den för honom så lyckliga smällen , var kanske på väg att läka , eller vad... Huvudvärk hade faktiskt besvärat honom på sista tiden , och tänk om hans hjärna skulle bli helt tyst igen. Folk i allmänhet var inte av det förlåtande slaget , även om alla historieböcker kunde berätta om hur nära idioti och geni , faktiskt låg varandra.
Eric insåg att han var utvald till ledare för ett helt land , och det bara för en svullnad i hans huvud.
Han kom slutligen hem till vällagad mat och rena lakan , och med sina sista krafter ringde han till sin sekreterare och sa sig vara upptagen resten av dagen. Sedan somnade han tvärt.
Nu följde dagar av tjafs från diverse Ministrar som hade åsikter om det mesta. Visst hade dom fått sina order att utföra , men en Minister hade väl ändå något att säga till om?!
- Dumheter , hade Eric avfärdat dom. - Ni ska göra som ni blir tillsagda , för annars förlorar ni genast era flotta kontor och era feta löner , sa Eric , och därmed var saken utagerad. Nja , inte helt utagerad , skulle det visa sig. Eva Nordin var den enda kvinnan i regeringen och kände därmed sitt ansvar både mot sitt land , och förvisso även som kvinna.
Som utbildningsminister hade hon fallit helt utanför Erics intressesfär , och han hade inte ens sagt hej , och välkommen till henne. Så kom det sig att Erics snabbtelefon pep till , och hans sekreterare
anmälde en Fröken Eva Nordin. - Fröken vem då , hade Eric tankspritt undrat , och plötsligt hade
dörren öppnats på vid gavel , och där stod hon. En kvinna runt de trettio och med ett flammande
rött hårsvall. Inget ämne för skönhetstävlingar , kanske , och aningens knubbig. Ögon gröna som smaragder lyste som strålkastare ovanför en liten uppnäsa som var omgiven av fräknar. En något trång kavaj , kämpade mot en uppkäftig byst. Som om detta inte var nog som entre , ställde hon sig mitt på hans importerade matta och pekade på honom med hela handen och sa : Nu bäste Statsminister , får det Fan imig vara nog !!
Fortsättning följer...