- Hur kan jag förstå vad dom säger , tänkte Ewy , och fick omedelbart svar sin tänkta fråga.
- Det ingår i vår underbara atmosfär , alltså den som gör att det doftar så gott hela tiden.
Den rundhylta varelsen fortsatte. En gång bestod vi av många olika grupper som även uttryckte oss olika. Detta tillkortakommande reddes så småningom ut genom ett inplantat i våra hörselorgan.
- Fantastiskt , sa Ewy en smula andlöst , men jag har ju inget sådant organ och...
- Jodå , hävdade den feta belåtet. - Det har du , och från och med du drog ditt första söta andetag , blev du åtminstone i det sammanhanget , en av oss , precis som din vackre vän du har med dig.
Herr Holm hade tagit sig ut ur deras reskapsel , och stirrade som i hungrig trance på sin omgivning.
Ewy stirrade på Herr Holm , och insåg att denne tydligen hade anpassat sig sekundsnabbt.
- Bra , tänkte Ewy , men blev genast försiktig med mer tänkande. - Du lär dig , fnissade hennes värdinna , för vars sinne hon var som en öppen bok. Men nu vill vår Ledarinna , Tårtia den Feta ,
träffa er. Och innan Ewy hade tänkt "chokladpudding", hade omgivningen plötsligt förändrats till nån sorts tronsal med allt som därtill hörde i form av sötsaker. Mitt i en dallrande pudding av bryle , satt en häpnadsväckande varelse och viftade nådigt mot Ewy och Herr Holm.
- Var hälsad, sa den häpnadsväckande , och gjorde en inbjudande gest med en juvelprydd slev
mot någon sorts sittplatser framför henne.
Hennes honungslena blick stirrade med uppenbar förtjusning på Herr Holms gestalt , som om hon försökte avgöra hans eventuella smak på avstånd.
- Det samma gäller givetvis er , fortsatte hon och stirrade med uppenbar avsmak på Ewy.
- Tack , ers Nåd , replikerade Ewy med så mycket kyla i rösten hon kunde uppbåda.. - Vi är här för att vi blev skickade av...
- Ja ja , suckade Drottning Tårtia , jag känner till allt det där , med då var då , och nu är nu , vilket till
och med du kanske begriper. Vakter , för nykomlingarna till deras rum i avvaktan på vidare åtgärder. - Nu är jag dyster och måste tröstäta !! Nu fördes Ewy och Herr Holm till ett högt beläget tornrum med en häpnadsväckande utsikt över stad och land. Innan de blev lämnade ensamma , grep Ewy tag i en av vakterna , och undrade varför just hon tydligen var så illa sedd. Vakten såg sig oroligt om och väste fram sitt svar. - Här hos oss finns det nästan bara honor , och de hanar som finns kvar , hålls kort och i slaveri. - Och du är alltså ytterligare en hona , och därmed inte önskvärd. Och med den kuvade vaktens ord i sina öron , hörde hon hur nyckeln vreds om från utsidan. Fortsättning följer...