- Mitt namn är alltså Eric , och jag är här på grund av en trafikolycka?! Läkaren som tydligen ledde den så kallade ronden nickade medhåll. - Nå , min gode man , hur går det med mitt tillfrisknande?
Läkaren ryckte märkbart till inför att bli tilltalad i en ton som nästan var befallande , men fann sig och berättade om diverse frakturer på ett ganska stort antal skelettdelar , och till sist om det stora såret i tinningen. - Ni har haft en häpnadsväckande tur , nästan som änglavakt , flinade han och gav de medföljande i ronden en blick som krävde medhåll , och fick ett positivt mummel till svar. Han kastade en blick på sin Rolex som skulle visa på brådska , men den här underliga patientens okuvliga och befallande blick , höll honom kvar i ett järngrepp. - Hör nu här min gode man , fortsatte patienten i bestämd ton. - Snarast möjligt vill jag bli flyttad till ett enkelrum , och med tillgång till sjukhusbiblioteket.
- Är det uppfattat , Herr Läkare? Patientens djupblå ögon borrade sig skoningslöst in i läkarens , som nu hade börjat svettas ymnigt. - Min bäste Herr...öh...han tittade snabbt i sin journal , Eric alltså , vi kan inte...- Struntprat , avbröt Eric , ni inte bara kan , ni ska , förtydligade han , och klargjorde med en gest att läkaren och hans gäng kunde gå. Syster Berit som närvarat hela tiden , blev tillsagd av den djupt rodnande läkaren att ombesörja patientens alla önskemål , och var nu ensam med denne underlige man , och detta med blandade känslor. Eric hade behandlat den man som hon hade kallat för sin , på ett respektlöst och nonchalant sätt , och hade konstigt nog gått med på allt. - Syster Berit , ni är en mycket tilldragande kvinna , men i mitt nuvarande tillstånd måste jag låta den saken bero.
- Sätt nu fart med enkelrum och böcker så att här blir nån ordning !!
Ryktet om den ovanlige patienten spred sig snabbt över hela sjukhuset , och två lokala tidningar ville
ta bilder och göra intervju , vilket bryskt avslogs. Man hänvisade till allvarlig hjärnskada , och antydde att patienten behövde all tänkbar vila. Men journalister gillar inte att bli avvisade , och sökte sig därför till Erics arbetsplats och fotograferade han skrivbord och diverse arbetskamrater som skrattade ut tidningsfolket. - Eric är ingen , sa man och skrattade gott för första gången den dagen.
- Det är inte ens troligt att han fastnar på bild , fortsatte de så kallade arbetskamraterna , och log mot kameran. Erics trafikolycka blev mycket riktigt inte ens en notis i någon av tidningarna , vilket faktiskt var helt i linje med den Eric man känt fram tills nu. Men saker och ting skulle snart bli annorlunda.
Fortsättning följer...