Änkefru Karlsson tog emot Eric under stort vojande , och nu måste han få riktig mat , till skillnad mot den där smörjan dom har på sjukhuset. Änkefru Karlsson hade visserligen aldrig legat på sjukhus , men ansåg sig trots detta , veta hur det stod till med den saken. Eric hade å sin sida , vant sig en smula med sin nya personlighet , och tack vare att den oroliga Fru Karlsson hade ringt till både polis och sjukhus , visste han var , och hos vem han hade bott före olyckan. Eric hade helt och hållet lagt av sig sin burdusa stil , utan la sig vinn om ett stillsamt och vänligt sätt. Därför var hans första åtgärd att betala den hyra som av förklarliga skäl hade uteblivit. Efter att ha tryckt i sig av Fru Karlssons sockersaltade revbensspjäll och potatisgratäng , sa han sig vara tvungen att gå igenom den post som hans hyresvärdinna tillvaratagit , och sedan friskanmäla sig på jobbet. Hans förman visste till en början inte vem Eric var , men ett personnummer löste det bekymmret. - Bra , sa Eric , och nu när du har mina uppgifter framme , så säger jag upp mig. Förmannen bekräftade detta , och sa att Eric kunde nog gå när han ville , eftersom ingen hade märkt att han varit borta. - Fint , sa Eric , men glöm inte att skicka slutlönen till mitt vanliga konto , varpå han gick sin väg.
Frånsett en lätt huvudvärk som kom och gick , begrep Eric att smällen i gatan hade resulterat i ett helt
nytt liv som berodde på att något extra ordinärt hade hänt med hans hjärna. - Som ett läskpapper ,
brukade han tänka , och så var det faktiskt. Hans huvuds insida känndes som en stor och upplyst sal ,och minnet var perfekt fotografiskt. Nu var han fri att göra vad han ville , och gick därför raka vägen till Stadens bibliotek och började hårdplugga. Låt oss därför hoppa över de sex månader som det tog Eric att proppa skallen full med det nödvändigaste, och återknyta bekantskapen när han nöjd traskar ned för bibliotekets trappa.
Han har för länge sedan bestämt vad han ska göra , och vilken väg han ska gå.
Eric ska bli politiker , och han ska bli den störste.
Han använder sina sista sparslantar till två billiga , men snygga kostymer , och därtill hörande skjortor
och slipsar. Sedan går han raka vägen till det kansli , där det minsta av landets partier huserar , nämligen "Protestpartiet", och begär att få bli medlem. - Visst , säger den ende kanslisten , och sträcker över ansökningsblanketterna. Efter att detta blivit gjort , avkrävs Eric på legitimation och
får sin partibok med stämpel och allt. Steg ett är klart , tänker Eric belåtet , och frågar sen kanslisten vad han kan göra för Protestpartiet?! - Tja , vad kan du , undrar mannen bakom skrivbordet?!
- Pröva mig , säger Eric lugnt.
Fortsättning följer...